Waste Land, det ”bortkastade landet”

Shani
Shanti börjar sin arbetsdag kl 08.00 och den slutar inte förrän 16.00. Hon gör det som hennes mor och far gjorde före henne och troligtvis även vad hennes mormor och morfar gjorde före dem. Alla är och var de yrkesplockare/samlare, vilket betyder att de plockat värdefulla föremål från soptippen som samhället inte har tagit tillvara på. Något etablerat system för källsortering existerar inte i Indien. Shantis roll är att hitta värdefulla metaller som koppar. Till sin hjälp har hon en liten hacka. Soptippen bränns dagligen för att hjälpa henne i sitt arbete att hitta dessa värdefulla metaller, därav all den blossande röken runt henne. Shanti är 37 år gammal och hon har gjort detta sen hon var 14 år. Hon lever delar av det livet som människan en gång övergav, ”samlarlivet”.

Människans samlarhistoria har varit svindlande framgångsrik jämfört med den korta tiden vi levt i det moderna samhället. I samlarlivet livnärde sig människan huvudsakligen på att samla användbara föremål och ätbara växter. I det moderna samhället är människan bosatt och har flyttat in till städernas stora industrisamhällen, där man skapade etablerade politiska system vilket i sin tur har gjort att konflikter mellan människor eskalerat, då visa grupper av människor får mer än andra. Den globala världen vi idag lever i, där pengar och folkliga resurser är makt har lett till konsumentsamhällets orättvisor.

Shanti tjänar ungefär 150 rupies om dagen, vilket är ungefär 18kr om dagen. Jag äter middag på ett volontärcentrum nästan varje kväll. Där kostar middagen 250 rupies (24kr). Hennes dagslön täcker inte min matkostnad…..

Det är en mörk story vi skriver om. Konsumentsamhällets konsekvenser, där den svage får lida. Trots detta, finns det ändå ljusglimtar för framtiden. Shanti är stolt över det arbete hon utför. Hon städar i princip upp jorden åt oss och minskar på förbränningen som förstör vårt ozonlager. Hon hjälper till med återvinningsarbetet i Indien som är lika viktigt överallt på vår jord. Hon är stolt över sina tre barn som går i skolan. Förr var det otänkbart. Men tack vare utveckling så finns det idag en chans för barn och ungdomar att ta sig ur system där man övertar förälderns jobb.

This entry was posted in Filip skriver. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s