Intryck från Indien

Innan man kommer till ett nytt land kan man förbereda sig på många olika sätt. Ett av dem är att läsa på om landets kultur och sedvänjor. Innan vi kom hit till Indien fick vi till exempel veta att man ska äta med höger hand och att man inte ska lägga böcker på golvet eftersom de symboliserar kunskap och fötterna (och därmed golvet) är orent. Golv + böcker innebär alltså att man smutsar ner kunskapen. Men det finns vissa saker man inte riktigt kan förbereda sig på, saker man måste uppleva själv. Efter lite drygt en vecka i Indien finns det ett antal sådana saker jag lagt märke till.

Den första och mest uppenbara är trafiken. Om man kommer från Sverige, där alla håller sig (mer eller mindre) till trafikreglerna och det är olagligt att tuta i tätbebyggda områden är den indiska trafiken en riktig chock. För det första är det vänstertrafik, vilket redan har orsakat en viss förvirring i vår grupp, jag nämner inga namn. För det andra är omkörningar något man bör göra så ofta som möjligt och allra helst i en korsning eller en kurva med dålig sikt framåt. Stereo i fordonet behövs inte, det hade ändå varit omöjligt att höra musik på grund av det frekventa användandet av tutan. Man tutar för att få folk att flytta sig, för att säga hej, för att signalera att man tänker köra om och för att man bara tycker det låter kul. Personligen är jag så trött på tutor att jag aldrig mer vill ge mig ut i trafiken.

Något annat som slår en när man kommer till Indien är intensiteten. I ett land med över en miljard människor är det självklart mycket som händer, men kommer man från tomma Sverige är en dag i Pondicherry väldigt utmattande. Människor överallt, lukter, ljud (tutorna igen!), bilar och mopeder som kör överallt. Är man van att stå vid ett övergångsställe vid en tom gata och vänta på grönt ljus innan man går över kan det ta evigheter att korsa en indisk gata. Det enda sättet är att gå rakt ut i gatan och utmana förarna. Förhoppningsvis stannar de, eller saktar i alla fall ner så att man kan springa över.

Som ni ser så har jag haft lite problem med den indiska trafiken. Det finns dock saker med Indien som jag inte har problem med. En av dem är den indiska mentaliteten. Speciellt här i Auroville finns en väldigt avslappnad stämning, man behöver inte planera allt och stressa hela tiden, saker blir ändå gjorda. Vänligheten är stor, ber man om hjälp så får man det även om indierna själva in har svaret. Detta kan visserligen orsaka problem, till exempel vid vägbeskrivningar, men tanken bakom det är god och det gillar jag.

Efter våra veckor i Auroville ska vi resa vidare till Mumbai och Goa. Åtminstone det första är mer ”riktiga” Indien än här, och då kommer vi säkert stöta på fler olikheter. Det blir spännande!

DSC_0013

 

 

This entry was posted in Ronja skriver. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s