Hur många mediestudenter behövs det för att plantera ett träd?

Den frågan har vi besvarat idag. Men innan jag avslöjar det så ska jag berätta lite vad som hänt sedan Johanna lämnade er igår.

Det var som sagt min födelsedag, och jag blev så himla fint firad så ni anar inte! Förutom yoga och pannkaksfrukosten hann jag med shopping och god lunch på förmiddagen. På eftermiddagen hade vi föreläsning med Eva. Mitt i avbröt vi dock för att äta en finfin chokladtårta som vännerna beställt! Massiv choklad med strössel i olika färger som bildade orden ”Happy Birthday Ronja”. De vet verkligen vad jag gillar!! Tanken var att det skulle vara en överraskning, men tyvärr råkade yogatjejen, som också är tårttjejen försäga sig, så jag hade redan räknat ut vad som var på gång. Lite synd, men jag kan lova på heder och samvete att det inte var mindre uppskattat för det! Vad jag inte alls hade anat var att de hade fler ess i rockärmen! Jag fick nämligen ett fint kort också, och inuti kunde jag läsa att dessa fantastiska personer också vill köpa en sari till mig och bjuda mig på en helkväll i Pondicherry! Alltså, hur fina får man bli?! Inte på grund av att de ger mig saker så klart, utan på grund av att de lagt ner så mycket tankemöda och planering på det hela! Tror jag måste låna ett citat av Filip för att beskriva det hela. Så här sade han vid lunchen häromdagen: ”Jag tittar på er och känner mig rätt lycklig. Jag gillar er.” Kan inte göra annat än att instämma i hans ord.

Vid sextiden samlades vi alla vid International House där vi bor, duschade, väldoftande och välklädda, för vidare färd till ett av Pondis finaste hotell, Promenade. Där var bordet bokat och buffén uppdukad. Och vilken buffé sedan! Där fanns allt! Ett bord med förrätter, ett stort bord med huvudrätter och ett dignande bord med efterrätter. Man kunde till och med få sitt bröd bakat på plats. Vad kalaset gick på? Lite drygt hundralappen per person. Efter middagen flyttade vi upp på takterassen ett tag innan bussen tog oss tillbaka hem. En helt fantastiskt fin födelsedag var till ända.

Imorse var det tidig uppstigning. 8.30 kom bussen och plockade upp oss för färd mot Evergreen, en skog här i Auroville. Här skulle vi plantera träd för att kompensera i alla fall lite grann för våra koldioxidutsläpp. Fyra träd lyckades vi plantera, alla döpta och mycket omhändertagna. Gruppen som jag jobbade med döpte trädet till Gandalf the Green, för att ge det störst möjliga chans att bli gammalt och vist. Efter mycket grävande kunde vi äntligen sänka ner Gandalf i marken och önska honom lycka till med en liten ceremoni som inkluderade handhållning, sång, spott och mycket kärlek.

Jag lämnar er nu med några bilder, dels från gårdagen och dels från trädplaneringen. Och angående frågan i rubriken, den ställdes av vår handledare vid planteringen, och ni ska nu få svaret. Hur många mediastudenter behövs det för att plantera ett träd? Svaret lyder: Fyra. En som planterar och tre som dokumenterar!

Hej så länge!

DSC_0181

 

 

DSC_0279

This entry was posted in Ronja skriver. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s