“Det är den som går vilse som finner de nya vägarna.”

Jag har gjort mitt val. Jag tog det stora steget att hoppa från byggnaden, och har nu äntligen landat med båda fötterna på marken. Så frågan är vad som händer härnäst? Jag har påbörjat en lång vandring och kanske är det så illa att jag har gått vilse.

Jag har varit i Kuala Lampur, Malaysias huvudstad. Jag har varit i George Town, en stad från 1786 som utgör stora delar av ön Pinang. Jag reste till Kuala Terengganu med syftet att ta mig in i hjärtat av Malaysia, Taman Negara, en urtidsdjungel som utgör centrum av landet. Mina studieböcker har dessvärre under denna resetid alltför länge möglat i min backpackerväska. Det har varit en landsresa från syd till norr och nu till öst. Jag står med båda fötterna på marken och ser på det Sydkinesiska havet samtidigt som jag ställer en avgörande fråga till mitt inre. Vad väntar härnäst? I 14 dagar har jag fokuserat all min energi på två saker: henne och upptäckten av en kontinent. Att fortsätta i Asien var bra för mig. Jag inser nu att den tredje världen är väldigt komplex. I Indien såg jag fattigdom runt gatuhörnen, i Malaysia ser jag teknologi. Men vad väntar härnäst, runt nästa gatuhörn? Vad är syftet med denna resa? Om jag ska tro på att allt vi gör i livet har en mening, så ska jag tro på denna resa. Att den har ett högre syfte för mig. Självklart kommer jag alltid att undra över hur mitt liv hade set ut om jag rest till Afrika. Men om jag rest dit så hade jag undrat detsamma om Asien och henne.

Så med alla dessa frågor i mitt inre kan det inte bli någon djungeltur för mig i Taman Negara. Jag inser att jag börjat vandra i en cirkel runt landet. En sådan man vandrar i när man är vilse. Till dig nu Linda vännen: Nordman har rätt, ” Vandraren har ingenstans att gå när han kommit fram till slutet”. Så vad gör man när man nått slutet? När man nått havet? Ska man vända om? Nej, i sagorna så vänder sig hjältarna aldrig om. De finner nya vägar att vandra på. Jag är långt ifrån en hjälte på denna resa. Jag är en sökare och vad jag letar efter kan enbart tiden utvisa, för jag vet ärligt inte. Livet för mig nu är som ett pussel i 1000 bitar, och jag försöker bara letar efter alla bitarna för att se vad pusslet ska föreställa när det är klart.

Jag fann två små bitar igår, inga stora saker men ändå så viktiga. Mina” studieböcker” och en annan speciell bok som jag haft i ägo under 16 år, men aldrig öppnat. Men mer om det vid ett senare skrivtillfälle. För ikväll ändrar jag vägen igen. Jag påbörjar då en resa längs Malaysias östra kust för att bege mig längre norrut, genom Kota Bharu, upp i Asien och in i Thailand. “Det är den som går vilse som finner de nya vägarna.” Så förhoppningsviss kanske jag finner vad jag söker där.
Till sist: lugn Ronja, du vet att jag är en överlevare och att jag klarar mig. Jag har öppnat alla mina böcker nu. Tack för sångtexten du skickade till mig. Älskade vartenda ord, speciellt en mening. Så det får bli det sista jag postar här i detta inlägg:

“I’m gonna leave this world for a while, go travelling through my own space. Find my inner path or maybe more of a highway. Open new doors.

/Filip

This entry was posted in Filip skriver. Bookmark the permalink.

One Response to “Det är den som går vilse som finner de nya vägarna.”

  1. Elin Skarin says:

    Så himla fint skrivet!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s