Kloster, vattenfall och en liten tankeställare

Tiden rinner iväg och med de sista veckorna kommer också de obligatoriska turistutflykterna. Det började förra onsdagen med en båttur på Lake Tana med tillhörande klostervisningar. I den stoora sjön finns flera olika öar och på dessa även ett kloster eller två. Vi besökte tre olika kloster och vår grupp bestod utav mig och Ronja, ett par från Polen och ett par från Frankrike. Och båtkillen såklart. Alla tre kloster var snarlika, stora runda byggnader som inte direkt såg så mycket ut för världen på utsidan. Där inne va de däremot rätt coolt. De bestod utav en rund korridor runt hela huset med ett inre rum där bara präster, munkar och diakoner fick gå in. Men vi nöjde oss med att stanna utanför i korridoren och titta på alla faktiskt jättefina målningar på väggarna som symboliserade olika kristna och bibliska händelser. Målningarna va från ca 1500-talet men trots det i oförskämt bra skick, med massa fina färger och detaljer. Vår guide berättade om de allra viktigaste målningarna och vi kände igen inledningen till de flesta bibliska historierna, ända tills han skrattade lite och knöt ihop varje historia med ”och sen kom de till Etiopien”, eller ” och alla dessa människor tror vi är från Etiopien”. Vi sneglade lite på varann och småskrattade. Både med honom och åt honom. När klosterturen va klar åkte vi till vad båtkillen kallade för ”The Hippo-place” för att få se lite flodhästar. Dessa behagade dock inte att titta upp över ytan så vi fick på tillbakavägen nöja oss med en jädra massa pelikaner istället. Men dom va också fina.

 

Idag, en vecka senare, va det dags för utflykt nummer två. Blue Nile Falls, tidigare Afrikas näst största vattenfall. Lite kuriosa innan berättelsen fortsätter: den blå nilen börjar i bergen i Etiopien och möts upp i Sudan med den vita nilen som kommer från Victoriasjön. Där byter den namn till bara nilen och går genom Egypten och mynnar sen ut i Medelhavet. Det tog 45 skumpiga minuter från Bahir Dar innan vi kom fram till biljettluckan. När vi betalat och ska återvända till vår lilla bil ser vi att den är omringad med cirka 20 män som hänger på, i och runt bilen. Vår chaufför har smidigt glidit in i mängden av alla ansikten och vi blir lite förvirrade. Efter att ha lokaliserat vem av dessa män som är vår chaufför så inser vi att vi inte kommer bli ivägsläppta om vi inte tar med oss en guide, vilket vi inte hade tänkt från början, så vi vinkar in en av männen (som i princip redan är inne i bilen) och åker iväg till platsen där promenaden mot vattenfallet ska börja. Väl där inser vi att det nog var en jäkla tur att männen va ihärdiga för vi hade aldrig hittat dit själva. Efter en halvtimmas promenad i gassande sol uppför ett litet berg kommer vi fram till vattenfallen. För ca 15 år sedan va det mycket större än vad det är idag pga att de har installerat ett vattenkraftverk där nu så mer än halva floden än bortdirigerad från fallet. Nu är det dessutom torrperiod vilket också gjorde att fallet blev mindre. Men det var väldigt fint och coolt iallafall. Det är något magiskt med vattenfall..

 

Väl nere vid bilen igen va vi minst sagt svettiga och med hungriga magar återstod en till skumpig bilresa tillbaka till BD. Då vägarna bestod utav sten, bara sten, så vickade hastighetsmätaren endast mellan 10 och 30 km/h och sandmoln trängde sig in i bilen som påminde om mellanstadiedisconas rökmaskiner. Överallt runt vägarna möttes vi av människor som skrattade, pekade, vinkade och sprang efter bilen. Vi vinkade glatt tillbaka och bemötandet fick oss för en sekund eller två att känna oss som Brad Pitt och Angelina Jolie. Typ.

 

Det är mycket tankar som dyker upp i huvudet efter att ha spenderat lite tid i ett sånt här land. I början när alla tittar på en så mycket att man tror deras ögon ska hoppa ut så tror man att man har något i ansiktet. Smuts man inte visste hade hamnat där. Men snart kommer man på att det är ju bara för att vi är vita. Det är med blandade känslor jag möter allas blickar. På ett sätt skäms jag lite för vad jag representerar bara pga min hudfärg. Bara för att jag råkar komma från väst betyder ju inte det att jag stödjer allt ”vi” gör och tidigare har gjort. Det känns tungt att axla det ansvaret och inget jag är speciellt sugen på att göra. Nu är vi i minoritet, och att känna att man blir be

dömd bara på grund av sin hudfärg är en läskig känsla. Vår vita flagga är hissad, och jag tror inte att så många tror något annat. Men man vet ju aldrig vad dom tänker. Dessa va några av de tankar som dök upp i huvudet på vägen tillbaka, och medan vi glatt vinkar tillbaka till barnen genom bilrutan funderar jag på hur jag vill försöka hjälpa till att göra världen till en mer rättvis och kärleksfull plats.

 

Guidad tur i ett kloster

Guidad tur i ett kloster

 

Utanför ett kloster

Utanför ett kloster

Ronja och jag vid vattenfallet!

Ronja och jag vid vattenfallet!

 

Chauffören passade på att pumpa däcken och vi blev dagens huvudattraktion. Hej apor i bur!

Chauffören passade på att pumpa däcken och vi blev dagens huvudattraktion. Hej apor i bur!

This entry was posted in Louise skriver. Bookmark the permalink.

2 Responses to Kloster, vattenfall och en liten tankeställare

  1. Elin Skarin says:

    Mycket bra och vettig tankeställare som inte kunde vara mer aktuell än idag! Jag är stolt över att få kalla mig din vän.❤

  2. Man ser så väl att det är du som som skriver, Louise. Härligt att höra att ni har det bra och passar på med att göra lite turistgrejer innan ni åker. Saknar er och ses snart! Kram Martina

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s