Ett långt inlägg om ditt och datt

It’s a funny thing about comin’ home. Looks the same, smells the same, feels the same. You’ll realize what’s changed is you.” -Benjamin Buttons Otroliga Liv

DSC_0051

 

Ett påskägg! Var i Etiopien hittar man ett påskägg?! Ja ni, det vet jag inte. Detta påskägg hittade jag i alla fall hemma i mitt flickrum i Motala. Japp, jag är hemma nu. Äntligen!

Jag har haft några helt fantastiska månader i Etiopien med Louise. Bättre upplevelse hade jag inte kunnat föreställa mig. Intervjuerna har gått som på räls, vi har mött underbara människor som gett oss så mycket, både i form av hjälp och av upplevelser, vi har sett så många spännande saker och haft fruktansvärt roligt tillsammans.

Men nu var vi klara. Vi har gjort allt vi ville och skulle och längtan efter en varm dusch och god svensk mat hade vuxit sig allt större. Igår eftermiddag packade vi därför ihop våra saker och lämnade vårt fina hus i Abay Madoo. Jag måste erkänna att jag hade en liten oroskänsla i magen, dels för att flygbolaget några dagar tidigare ändrat vår flighttid och dels för att flytet vi haft hittills inte passar in i mitt liv! Jag har aldrig sånt flyt som vi haft under hela resan! Någon gång måste det upphöra.

Vi tog oss till Bahir Dar flygplats, ett litet hus som mest liknar en byggarbetsplats. Eftersom vi var ute i väldigt god tid intog vi varsin vilstol och startade filmen “Up” på datorn. Vi var så inne i filmen att killen som skötte check-in fick komma och hämta oss. Han meddelade oss att våra bagage inte kunde gå direkt till Köpenhamn, vilket gjorde oss lite oroliga eftersom vår bytestid i Addis Abeba nu endast var 45 minuter och vi på denna tid skulle var att tvungna att hämta ut våra väskor, gå från inrikesflygplatsen till den internationella flygplatsen, checka in, gå genom säkerhetskontrollen och boarda planet. Tveksamt!! Men killarna i Bahir Dar såg så lugna och säkra ut att vi tänkte att de nog fixar det. De mailade Addis och försedde våra väskor med priority-tags. Nemas Problemas!

Vi överlevde propellerplanet till Addis men bagageutlämningen tog tusen år och vi blev mer och mer stressade. När väskorna äntligen kom tog vi dem på ryggen och rusade mot den internationella flygplatsen, ivrigt påhejade av förbipasserande människor och med svetten rinnande längs ryggarna. Väl inne och förbi första säkerhetskontrollen hittade vi rätt incheckningsdisk, men nej, planet hade gått! Vi fattade det inte riktigt, vaddå, är vi fast i Addis Abeba nu?? Det var inte det vi ville, och vi kände tårarna komma. Som tur är så hade vi träffat på en riktigt schysst incheckningskille och efter en hel del väntan och stora ansträngningar från hans sida fick vi en ny biljett till Köpenhamn via Paris! En timme hade vi på oss, och det blev lite småstressigt, men snart satt vi på planet mot Frankrikes huvudstad. Det var nästan för bra för att vara sant, vi slapp en natt i Addis!

Åtta timmar senare vacklade vi av planet i Paris. Trötta, stela och varma. På vår biljett såg vi att vi även här hade endast en timme på oss. Även om vi inte skulle behöva hämta bagage så var vi tvungna att skynda oss, det var knappast världens minsta flygplats vi hamnat på och avstånden är långa! Vi åkte buss mellan terminaler, fick vårt handbagage genomsökt och sprang även här en liten sträcka. Hittade rätt gate, men dock inte någon incheckningsdisk så vi hade inga boardingkort. Nåväl, den snälla fransmannen vid gaten checkade in oss, men när vårt bagage kom på tal skakade han bara på huvudet, och deklarerade att han trodde vårt bagage var “lost” och att det var Ethiopian Airlines fel. Dåliga nyheter alltså! 20 % chans hade vi att få vårt bagage i Köpenhamn, menade han. Risken att det inte skulle hinna förflyttas mellan våra båda plan var väldigt stor. Detta ledde naturligtvis till stor nervositet på den två timmar långa flygturen till Köpenhamn.

Väl framme i Danmark väntade vi otåligt vid bagagebandet. Hoppas hoppas hoppas! När jag skymtade min väska trodde jag knappt mina ögon! Väskorna var där! Och vi var i Köpenhamn, tre timmar tidigare än vi varit om vi kommit med vårt första flyg. Oflytet hade på något konstigt vis blivit flyt!

Nu sitter jag i soffan hemma i huset i Östergötland. Har duschat och tvättat håret. Lagt alla mina kläder från resan i tvätten. Varit på Ica Maxi och plockat på mig massa onyttiga, men ack så goda saker. Gått igenom all min post från de senaste fyra månaderna. Ätit riktig mat! Och påskgodis. På ett sätt känns det som om jag aldrig varit borta. Som om Indien och Etiopien bara var en dröm. En vacker men avlägsen sådan. Och på ett annat sätt känns det som om jag kommer vakna i Abay Madoo imorgon igen. Det är en underlig känsla.

Det kommer krävas tid. Tid att plocka fram alla de upplevelser och intryck jag fått de senaste månaderna och bearbeta dem, en och en. Under resans gång har man noterat saker och sedan stoppat dem långt bak i medvetandet. Det har inte funnits tid att bearbeta dem innan, för varje dag har det hänt något nytt. Men nu finns det tid. Tid att försöka förstå och hantera allt jag varit med om. Allt det jobbiga, hemska och sorgliga. Och allt det vackra, underbara och fina. Jag ska försöka fokusera på de sistnämnda kategorierna.

Med detta långa och säkerligen lite röriga inlägg vill jag också tacka för min tid här på bloggen, då detta med största sannolikhet är mitt sista inlägg. Det har varit så roligt att få skriva här, kanske fortsätter jag på min egna blogg. Jag är glad att vi har dessa texter, de kommer vara till stor hjälp när jag vill minnas.

För att återknyta till citatet i inläggets början. Allt är detsamma härhemma. Men inte jag. Jag har förändrats. Och nu ska jag ta ett långt, skönt påsklov för att fundera och reflektera över på vilket sätt.

Tack för mig. Hej!

This entry was posted in Ronja skriver. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s